Så. Till helgen ber det i alla fall av till Småland. Världens ände eller så. Men jag tror inte att jag har varit där sedan i somras så det börjar änna (=ord som de knappt förstår därborta) bli dags igen. Näst sista resan dit för i år troligtvis. Har ju lovat att fila jul hos dem i år. Dem. Svärföräldrarna och Bror vill säga. Tänkte leta upp en bild från småland så att ni som inte varit där kunde få se hur det ser ut. Men sedan hittade jag den här och kom fram till att den var helt rätt. Typ

Jag tror att jag tog fotot första januari i år. Sådär lagom fräsch efter ett nyårsfirande med niclas vänner. Det är alltså en del av Familjen Wallmans julpynt. (Som dansar och speler musik när man trycker på hans fot!!) Übergullig! Kommer lätt leka med honom hela julen i år, haha.

Jaha. Det här gick ju inte alls som det var tänkt. Niclas hoppade på en utbildning och slutade vara både min hemmafru och min bloggpartner. Tur för honom att han är söt ;)

Vi får väl se vad som händer...

(för jobbiga stunder)

http://make-everything-ok.com/

Stod precis och tog bort smink i badrummet när min mobil som låg bredvid fick ett sms. Den skrämde f*n livet ur mig.

Idag gjorde vi plättar till frukost. Och när jag säger vi menar jag givetvis jag. Lite lustig form fick det men jag gjorde dem ju trots alltid i vanlig stekpanna, så inte så illa alls enligt min åsikt!

Men i alla fall, när vi satte oss för att äta var vi ju tvugna att tävla om vem som kunde göra det snyggaste (och godaste) plättberget. Smaka kan jag ju inte låta er göra (har änna ätit upp det redan) men ni får bedöma vilken om är snyggast. Förloraren får diska ikväll! Haha (blir det lika är det helt klart Niclas som får diska...)

Kanske kan det möjligtvis ha varit så att vi spenderade en stund var i photoshop för att få dem att se ännu godare ut, men ändå, rösta på den snyggaste!! !!

Tjenare! Niclas, smålänningen, här!
Det är väl tid för mitt första inlägg och varför inte börja med en lunch? ;) Jag menar som arbetslös är det höjdpunkten på min dag (förutom när min älskade kommer hem förstås (A))

Idag blev det en lövbiffsgryta med grovt strimlad paprika och ris.

Det är ett väldigt enkelt recept:
 
Strimla lövbiff och paprika till långa strimlor, stek.
Krydda efter humör och smak.
Häll i en skvätt vatten följt av matgrädde.
Klipp i gräslök och krydda lite till.
Låt sjuda i någon minut eller så.
Och såklart se till att koka riset så att det är klart ungefär samtidigt som grytan.

 

Detta är jag, Camilla. Göteborgaren. Kalla mig vad ni vill. Egentligen är jag ju ändå inte från Göteborg, men mer än han där andra, Smålänningen.

Tog bilderna innan jag åkte till jobbet i morse. Tänkte att mitt morgonhumör säger ganska mycket om vem jag är. Vad Niclas gjorde samtidigt kanske säger en del om honom också, hehe. Han låg fortfarande och sov såklart! (Det brukar krävas ett antal pussar och att dra bort täcket några gånger innan han riktigt vaknar.) Men jag är exakt likadan på helgerna. Jag har bara en medfödd rädsla för att vara sen till saker.

Jag är också rädd för spindlar. Eller jag tycker snarare att de är sjukt äckliga och skrämmande med alla sin ben. Men de har hänt att de skrämt mig något vansinnigt och Niclas brukar få trösta mig efteråt. Det är han bra på den där mannen. På senare år har jag blivit bra på att hyperventilera och börja hacka tänder i paniklägen, så det kan ju vara passande med en personlig assistent åt mig...

Manlig smålänning till vänster, kvinnlig göteborgare till höger. Här är vi! Eller ja, inuti sitter vi i soffan med utsmetat smink och rufsigt hår efter en dag av hårt arbete. Något liknande åtminstone.

Vi träffades en vacker vårdag 2009 i Göteborg efter att ha haft internetkontakt något halvår eller så. Men inte hade vi väl kunnat tro att vi mindre än två år senare skulle sitta i vår egna bostadsrätt med varsin ring på ringfingret. Men så kan det gå, och det här är vår blogg om allt och inget, välkommen in!